Onsdag förra veckan var vi på återbesök hos veterinären med Peps, stygnen togs bort och läkningen av såret har gått bra. Kragen fick sitta på ytterligare några dagar men till helgen fick den läggas tillbaka på hyllan för den här gången.  Ja det var inte bara Peps som strålade av gjädje när han slapp den stora otympliga kragen. Övriga hundar tyckte det var så skönt, framför allt Pontus o Candy som absolut inte gillade när struten/kragen kom farande emot dom. Peps är ju så glad och vill vara nära alla i familjen både fyrbenta och tvåbenta så är man liten york så känns det lite jobbigt att bli fångad. Nu kan vi alla krama och gosa med Peps igen utan att ha massa plast mellan oss.    

Här kommer Vera i full rulle, hon tycker det är jätte kul att få jobba lite. Det blev bara en kort stund för vi hade inte vädret med oss idag. När vi var riktigt blöta ja då slutade vi, men då hade både Vera och även Mimmi fått testa att apportera lite. Fortsättning följer.....

  Vera redo för träning.......

Idag är det en vecka sedan Peps skadade benet och bogen, såren läker och ser fina ut. Korta promenader och bara lite bus har gjort susen. En strut/krage är nu förbrukad men vi köpte en ny idag. Den 14de ska vi till veterinären och ta bort stygnen. Så vi kämpar på en vecka till. Visst har han mycket spring i benen men är jätte duktig och verkar förstå att vila mycket är viktigt just nu. Ja om inte annat så hör han ju mig tjata om vila och stilla.....Vi ser framemot att köra gång vår apporterings träning igen.

Idag fick Vera följa med på apporterinskursen som jag och Peps skulle gå. Men eftersom Peps har skadat benet så fick han vara hemma och vila. Vera såg ut att tycka det var en mycket bra idé att hon fick åka med istället.

Hon var jätte duktig och visade att även om hon inte tränat på länge så finns det naturligt i henne att apportera och hon fixade det som om hon hade tränat hur mycket som helst. Jag är mycket väl medveten om att man inte bara får det här i sina hundar utan det ligger mycket arbete och erfarenhet bakom att få fram bra Golden Retrievers. Tack till Lisa o Håkan för att jag för ca 5 år sedan fick köpa Mimmi och sen para henne med eran Higgins. Resultatet är jag mäktigt imponerad över. Utan er hade jag inte haft dessa tre kanon fina och duktiga Goldisar.

Inatt har Peps sovit jätte bra, tredje natten och nästan normal sömn sedan Peps olycka. Struten börjar nog kännas ok, fast visst blir han betydligt gladare dom stunder vi kan ta av den. Nu har vi tagit bort bandaget så såret luftar och läker bättre. Ja veterinären sa att vi skulle ta bort och lufta. Och vem var snabbt fram och skulle tvätta såret om inte mamma Mimmi, Peps når ju inte själv men då kommer en hjälpande mamma istället. Tanken var ju god men den här gången så var jag tvungen och säga till Mimmi att det läker fortare om det är torrt. Så Peps får snällt ligga själv nu när jag åker till jobbet och Mimmi och Vera får vara i ett annat rum. Men det blir bara ett kort tag sedan kommer sonen hem och tar hand om flocken. Tur att man har snälla barn eller beror det på att  man uppfostrat dom rätt  . 

Otroligt tacksam är jag iallafall för all hjälp jag får.

Nyfiken i en strut kan vi säga om Peps nu när han måste ha struten på sig för att inte slicka på stygnen på benet. Han har kommit på att man kan fånga liten york mycket enkelt med struten, jag sätter mig här under stolen tänker Candy så blir jag lite mer svår fångad.

Idag har jag varit hemma  för vah.

Vård av hund. Inatt har Peps inte sovit mycket ja inte jag heller förstås, han sov bara korta stunder men somnade vid femtiden imorse och sov några timmar.

Jag tog en madrass och låg på golvet bredvid Peps så han inte skulle gnälla och hålla husse vaken som skulle upp och jobba.   

Peps hade så klart ont men oxå att ha en strut på huvudet som bara är ivägen hur lätt är det då att sova. Till sist hittade han ett någolunda bekvämt läge.